﻿Frågan war för de qwarwarande ganſka
ſwår att beſwara. Fru Alzoni ſåg med en
hjelplös, bedjande blick upp till profesſorn,
Richard gjorde min af att ſpringa efter
Käthe, men hölls med ett energiſkt grepp af
fadern tillbaka. Profesſor Bruneck tog der=
efter till orda. ”En oförberedd underrättel=
ſe har uppſkakat det kära barnet, mäſtare;
döm för den ſkull icke alltför hårdt denna
känsliga, för all förſtällning främmande na=
tur Trängande affärer kalla mig redan i
morgon bort häriſrån, jag kom för att taga
afſked, och ſå innerligt ſom Käthe har fäſt
ſig wid oß under denna äſwen för mig
minnesrika tid, öfwerwäldigade henne tan=
ken på en ſå plötslig ſkilsmesſa”.